Hej igen!

Kände bara också för att skriva att så mycket bra i mitt liv har räddat mig. Inte bara kompisar (utanför skolan), utan även dansen och att känna att man kan skriva av sig! 

Min passion för dans har alltid funnits där, och när jag hör musik vill min kropp bara röra på sig till rytmen.

Det är en passion som jag förhoppningsvis alltid kommer att ha kvar. En dansstil jag verkligen fastnat för är streetdance!  

Jag älskar streetdance!   

Det ger mig liv och glädje i kroppen, (fastän jag fick ångestattack idag när jag dansade). Men att kunna skaka av sig allting, det är det som gör mig glad. Och i dansen får jag chansen att göra det, och det bästa är när man kan dela den glädjen med andra. 

 En sak till som verkligen har gjort mitt liv bättre, det är att skriva. Oavsett vad det är, noveller, dikter eller andra texter, så har det verkligen gjort mig gladare. Jag har fått släppa av mig allting, min extra vikt jag får på kroppen pga. oro eller ångest. Och det ger mig liv och glädje. När jag mått som sämst har jag låtit mina tankar (negativa eller positiva), tagit över för stunden så jag kan skriva ner allt jag skriver och sen glömma det. 

Som min idrottslärare sa, om man skriver av sig så kan man glömma det problemet, och börjar man tänka på det igen, ja då är det bara att läsa igenom anteckningarna igen och säga till sig själv att, "Nej, nu är det nedskrivet och nu kan jag gå vidare. Jag ska inte leva i det förflutna." 

Just när jag fick höra den meningen, ja det var då jag kände att, ja det är exakt så det är. 

Ville bara säga det! Ha det så bra allihopa.   

 Visste inte att Patrick Swayze hade en sådan passion ör dansen. Otroligt! (Fan av honom) :P

Hej!

Idag tänkte jag skriva om någonting jag nyss kände jag gick igenom, IGEN, ångestattack.

Alltså det är så många gånger jag fått det nu, och jag är ändå ännu ung. Det är så jobbigt, jag känner mig helt matt. Har druckit lite vatten, tagit det lugnt och tänkte skriva av mig här.

Om ni inte haft ångestattack så vet ni inte vad jag menar, men alltså... Det är bara som att allt sköljer sig över en, allt i ett. Den senaste veckan har varit både bra och dålig. I fredags var den hemsk, men nu har det blivit lite bättre.

Alltså, det är så att jag försöker varje dag att ta mig an allting som gått åt skogen, och få reda på varför det blivit som det blivit, men det är svårt. Att sitta här och vara på gränsen till något, jag vet inte vad, det är inte kul. Känslorna är många inombords och det är just därför som jag får ångest. Jag känner lycka, hat, sorg, allt i ett. Just nu känner jag mig så svag i hela kroppen. Jag vill bara lämna mig över till någon som kan ta hand om allt skit som just nu händer, men det går inte. Det kommer bli bättre, det vet jag. Men för tillfället är det jobbigt.

Har ni någonsin känt känslan när allting bara kraschar inom dig? Man är glad och ledsen på samma gång. Det enda jag vill ha en åtminstone en vän i skolan som inte, efter ett lov borta, kommer och inte ens pratar med en. Jag vill ha en som faktiskt förstår, eller som försöker förstå vad jag menar med vissa saker.

Ibland vill jag, i skolans matsal när jag sitter ensam, bara skrika ut. För att jag ser hur många elever sitter ensamma varje dag, jätte ofta och jätte länge. Det är sjukt! Jag försöker att se varje gång någonting sådant händer,  och jag vet att jag inte är bäst på att se när andra lider heller, och jag erkänner det. 

Men när jag är svag, eller ensam, så är det svårt för mig att gå fram till någon som sitter ensam på kanske lunchen eller i kafeterian. När jag känner mig starkare och har bättre självförtroende, ja då vill jag mer än gärna sätta mig hos någon som jag ser är ensam. 

Förstår ni vad jag menar? Det är som en ond jävla cirkel. Just nu känner jag att det blir svårt att andas ibland, jag känner ett illamående som egentligen inte finns, som egentligen inte är någonting. Jag känner en tyngd i mitt hjärta som jag bara vill ska försvinna. Hela min kropp blir skakig och jag vet inte vart jag ska vända mig. 

Typ såhär känns ångest. 

ÅNGEST ÄR NÅGONTING MAN INTE KAN DIREKT HINDRA KOMMA NÄR DEN FAKTISKT KOMMER, MEN MAN KAN GÖRA NÅGONTING ÅT DEN SÅ ATT DEN KAN FÖRSVINNA ELLER BLI MINDRE JOBBIG. Jag menar inte att man inte kan förhindra själva ångestattacken, för om man tar det lugnt och tar tag i situationen så kan man förhindra den, men om man knappast kan ta kontroll längre så blir det svårt.

Ja, jag ville bara skriva av mig med gråten i halsgropen och med min jävla stressmage som jag fått från min mors sida.

//Anonym person.

(Btw, vet att jag har skrivit som tusan om ångest flera gånger men när den väl kommer vill jag bara skriva av mig den. Kunde knappt dansa klart idag innan jag kände att det blev helt snurrigt.)

(Bilden har ingenting att göra med min text men tyckte bara att den var grym och en motivation!)