Hej!

Det är inte ofta jag uppdaterar bloggen, och det vet jag. Men ibland har jag inte lust att skriva om saker och så kanske dem är helt ointressanta för mig eller för er läsare. 

Men en sak jag känner att jag måste skriva om är någonting som hände för ungefär en halv vecka sen. Fick en jobbig ångestattack. Alltså, superjobbig. Och det var inte bara liksom så att den gick över efter någon minut och inte var så tuff. Nej, det tog en lång tid innan den gick över, kanske 10-15 minuter. Kände hur allting bara kom. Alltså som om allting var helt värdelöst. Kändes som om att jag bara var ett stort konstigt monster eller något. Vet inte hur jag ska förklara, men det var riktigt jobbigt. Mådde skit ett tag efteråt. Kändes som om ingenting skulle förändras i mitt liv, eller som om allting skulle förändras, men till det sämre. Som tur är, så är det ju inte så. Men det var väldigt jobbigt. Kändes som om man hade en extra tyngd på sina axlar, utan att kunna förklara för någon hur det kändes. Som om jag inte betydde något kändes det som. Vet att jag betyder något för folk, många eller få, spelar ingen roll, för har folk som älskar mig för den jag är. Men det var verkligen jobbigt. Kommer inte kunna förklara närmare, men det var som om mitt hjärta inte hängde med i allt som hänt och bara vart tyngre. Som om att jag fick bära allting jag gått igenom på mina axlar i just den stunden. Väldigt jobbigt. Sen vart det inte så kul när jag kom till min syster heller, kände mig lite låg där med. Och tänkte att jag inte skulle orka stanna där hela natten. Men gjorde det. Dock så åkte jag hem nästa dag, alltså idag.   

Mår bättre nu dock, men det är fortfarande jobbigt. Med det mesta. Att gå till skolan varje dag och bara veta att det förmodligen inte blir direkt bättre denna dag heller. Jovisst, jag tänker oftast inte så, för jag vet att om man tänker negativt så kommer man ingenvart, men samtidigt så blir det ibland så att ens negativa tar över. Då tänker jag att, wow, kommer det alltid att vara såhär? Passar jag inte in med någon eller några personer eller? Kommer folk fortsätta att knappast se mig? Men dem som ser mig visar det knappast. 

Förutom några underbara elever i parallelklassen som pratar med mig och gärna vill att jag går med dem till lunchen någon gång om vi har rast samtidigt, eller som kan prata med mig och bara vara allmänt snälla. 

Okej ska inte fortsätta skriva mer nu, men i alla fall, kommentera gärna saker man kanske kan skriva om! Inte alltid jag vet vad jag ska blogga om. 

Och kom ihåg, du är inte ensam! Ta hand om dig själv!    

//Anonym.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! På den här bloggen tänkte jag skriva lite dikter, tankar, och lite sådant. Detta är mer av ett testinlägg - kommer riktiga inlägg sen. - ...

Hejsan allihopa!  Här är en sak jag velat blogga om några gånger men antingen glömt bort eller inte känt att blogga om just då för det skulle ta en tid att skriva. Jag hade tänkt att prata om USA och deras propaganda. Inte bara bilder, men filmer...

Ni har hört talas om gruppen "Förbjud tiggeriet" väl?  Jo, nu är det någon som kommenterat en sak som fångade mitt öga.  "Älskar Sverige med dess traditioner du gamla du fria, nu får inte ens barnen ha skolavslutning i skolan å sjunga psalmer för...

Hej och herregud!  Snart är det lov, sen sommarjobb. Men, tänkte inte prata om det. Först vill jag säga: Ursäkta för den dåliga uppdateringen! Sen vill jag säga, att men herregud:   http://www.expressen.se/nyheter/darfor-ar-estelle-hemma-ista...

Jag är trött på folk som säger att allt är ett elände men sedan inte gör något för att det ska bli bättre Jag är trött på att man knappt kan lita på någon nu för tiden, inte ens sin egna familj Visst är det så att barn hör saker från de vuxna och...