Hej!

Idag tänkte jag skriva om någonting jag nyss kände jag gick igenom, IGEN, ångestattack.

Alltså det är så många gånger jag fått det nu, och jag är ändå ännu ung. Det är så jobbigt, jag känner mig helt matt. Har druckit lite vatten, tagit det lugnt och tänkte skriva av mig här.

Om ni inte haft ångestattack så vet ni inte vad jag menar, men alltså... Det är bara som att allt sköljer sig över en, allt i ett. Den senaste veckan har varit både bra och dålig. I fredags var den hemsk, men nu har det blivit lite bättre.

Alltså, det är så att jag försöker varje dag att ta mig an allting som gått åt skogen, och få reda på varför det blivit som det blivit, men det är svårt. Att sitta här och vara på gränsen till något, jag vet inte vad, det är inte kul. Känslorna är många inombords och det är just därför som jag får ångest. Jag känner lycka, hat, sorg, allt i ett. Just nu känner jag mig så svag i hela kroppen. Jag vill bara lämna mig över till någon som kan ta hand om allt skit som just nu händer, men det går inte. Det kommer bli bättre, det vet jag. Men för tillfället är det jobbigt.

Har ni någonsin känt känslan när allting bara kraschar inom dig? Man är glad och ledsen på samma gång. Det enda jag vill ha en åtminstone en vän i skolan som inte, efter ett lov borta, kommer och inte ens pratar med en. Jag vill ha en som faktiskt förstår, eller som försöker förstå vad jag menar med vissa saker.

Ibland vill jag, i skolans matsal när jag sitter ensam, bara skrika ut. För att jag ser hur många elever sitter ensamma varje dag, jätte ofta och jätte länge. Det är sjukt! Jag försöker att se varje gång någonting sådant händer,  och jag vet att jag inte är bäst på att se när andra lider heller, och jag erkänner det. 

Men när jag är svag, eller ensam, så är det svårt för mig att gå fram till någon som sitter ensam på kanske lunchen eller i kafeterian. När jag känner mig starkare och har bättre självförtroende, ja då vill jag mer än gärna sätta mig hos någon som jag ser är ensam. 

Förstår ni vad jag menar? Det är som en ond jävla cirkel. Just nu känner jag att det blir svårt att andas ibland, jag känner ett illamående som egentligen inte finns, som egentligen inte är någonting. Jag känner en tyngd i mitt hjärta som jag bara vill ska försvinna. Hela min kropp blir skakig och jag vet inte vart jag ska vända mig. 

Typ såhär känns ångest. 

ÅNGEST ÄR NÅGONTING MAN INTE KAN DIREKT HINDRA KOMMA NÄR DEN FAKTISKT KOMMER, MEN MAN KAN GÖRA NÅGONTING ÅT DEN SÅ ATT DEN KAN FÖRSVINNA ELLER BLI MINDRE JOBBIG. Jag menar inte att man inte kan förhindra själva ångestattacken, för om man tar det lugnt och tar tag i situationen så kan man förhindra den, men om man knappast kan ta kontroll längre så blir det svårt.

Ja, jag ville bara skriva av mig med gråten i halsgropen och med min jävla stressmage som jag fått från min mors sida.

//Anonym person.

(Btw, vet att jag har skrivit som tusan om ångest flera gånger men när den väl kommer vill jag bara skriva av mig den. Kunde knappt dansa klart idag innan jag kände att det blev helt snurrigt.)

(Bilden har ingenting att göra med min text men tyckte bara att den var grym och en motivation!)   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! På den här bloggen tänkte jag skriva lite dikter, tankar, och lite sådant. Detta är mer av ett testinlägg - kommer riktiga inlägg sen. - ...

Hejsan allihopa!  Här är en sak jag velat blogga om några gånger men antingen glömt bort eller inte känt att blogga om just då för det skulle ta en tid att skriva. Jag hade tänkt att prata om USA och deras propaganda. Inte bara bilder, men filmer...

Ni har hört talas om gruppen "Förbjud tiggeriet" väl?  Jo, nu är det någon som kommenterat en sak som fångade mitt öga.  "Älskar Sverige med dess traditioner du gamla du fria, nu får inte ens barnen ha skolavslutning i skolan å sjunga psalmer för...

Hej och herregud!  Snart är det lov, sen sommarjobb. Men, tänkte inte prata om det. Först vill jag säga: Ursäkta för den dåliga uppdateringen! Sen vill jag säga, att men herregud:   http://www.expressen.se/nyheter/darfor-ar-estelle-hemma-ista...

Jag är trött på folk som säger att allt är ett elände men sedan inte gör något för att det ska bli bättre Jag är trött på att man knappt kan lita på någon nu för tiden, inte ens sin egna familj Visst är det så att barn hör saker från de vuxna och...